Nattvandring. Hylla rastlösheten, spontaniteten och Paramore.

Maj månad. Den fruktansvärda bossen.
Arbeten klara, sinnet i behåll. Det krävs extra mana och en hel del healthpåfyllningar för att överleva vägen dit. Men tiotals minions sabbar mitt lane. De står i vägen för turrents och de allra största bossarna. Måste cleana lanet för att reacha basen. Och se upp så att inte någon stealar min kill.

Eller sluta spela onlinespel.

"When i get sad, i stop being sad, and get awesome instead. True story" - Barney

När jag såg klart sista avsnittet av How i met your mother kändes det som att mitt liv var över.
Men nu känns det awesome igen, fyi.

En dag på kollektivet. Ugnen hade slutat fungera och tre fikasugna ungdomar, Johanna, Lingzi och jag, bestämde oss för att steka kladdkakan på spisen. Resultatet mixat med gräddglass blev hemmagjord Ben n Jerrys.

Skattjaktsdagar. Dagar då man skrapar ihop sista mynten i väskan. Jackfickor, byrålådor, jeans och lönnfack. Ibland hittar man enkronor. I bästa fall guldmynt.

Igår var en sådan dag. Hittade 22 enkronor. Jag är inte stolt över att erkänna att pengarna gick till en mjölkchoklad. Men den är tusan så möe goare när man vet hur varje enkrona var en jakt för sig.
   Men så ringde jag CSN idag. Fick reda på att vårens samtliga studiebidrag trillade in på kontot idag! o man ba 'Yeeey!'

Så nu är Skattjakten över. Jag är rik igen - (dvs råd att köpa mjölk och toapapper). Och jag kommer inte att reflektera över pengar som försvinner under varje köp. Det är ju lite sorgligt.
   Men kommande dagars spenderingar kommer återigen fylla upp väskbottnar och jeansfickor till Skattjakt.
Tills dess slipper jag min värsta fiende - förstoppning orsakat av stadig nudeldiet.

Magnus Uggla – Kung För En Dag

"..för tiden är ju inget annat än andra människors förväntningar på oss. En lek vi inte behöver leka"

Jag har någon form av damp under ensamma kvällar. Planerar exalterat om vad jag ska göra av de kommande morgontimmarna. Och lyckas slutligen somna efter tio avsnitt How i met your mother (true story)..

För att sedan sömndrucket titta upp ur täcket tolv timmar senare och tänka, va?
- Hur kan jag äntligen bli astrött - efter en försoven bautasömn?

..och så försvinner de efterlängtade morgontimmarna i sömnens mörker.

Otur?

Att få ett skrattanfall just när man är förkyld i näsan. Att glömma plånboken - bland spelmaskinerna. Springa uppför en rutschkana när någon åker nerför den. Krossa en ny laptop med rumpan (som ändå är någorlunda mjuk)

Somliga skulle kalla det idioti. Men i dett inlägg väljer jag att kalla det otur. Det ger större spelrum åt filosofin, så här på onsdagsnatten.
Liksom glömskan är oturen en medfödd del av mig som inte går att tämjas. Som en obänd naturkraft som härjar kring utvalda stackare. Men visst är det en fascinerande åkomma, oturen. Varför drabbar den vissa? Och varför kommer den sällan ensam?

I mitt googlande efter ett svar kom jag fram till tre saker:
1. Du är på fel ställe, vid fel tidpunkt. Ständigt.
2. Du var mycket stygg i ditt förra liv och din gud hatar dig nu för det.
3. Du är en idiot.

Så för oss vingklippta näktergalningar finns det alltså tre alternativ;
Skratta högt när du trillar på näsan, så kanske din vurpa förefaller planerad. Lev gott så kanske du reinkarnerar som en snäll, vit kossa i Indien. Eller skaffa hardcase till iPhone, laptop och vitala kroppsdelar.


Men vissa saker har ju oturen trots allt lärt mig genom åren.
Man ska inte hjula när jeansen är tighta. Inte heller åka inlines i nedförsbacke innan man känner till bromsen. Och definitivt inte heller hänga runt halsen på en häst som inte är snel. Tur jag inte hade tuttar på den tiden. För dem hade jag isåfall definitivt inte haft kvar idag.

Anberlin – Miserabile Visu {Ex Malo Bonum}

 
Att sjunga Bohemian Rhapsody inlevelsefullt framför en spegel är något som alla borde testa.

Min Andra förälskelse här i livet (efter nutella) är den excentriske Queensångaren Freddie Mercury. Det tog mig fyra månader i förlorad hängivelse innan jag insåg att snubben var både homosexuell och död. Men den passionerade lågan släcktes inte för det.
Anledning? Bohemian Rhapsody. Låten präglade hela högstadietiden och kom att associeras till underbara minnen. Men musiken är dessutom grymt bra. Inte bara för att den är ändlöst underhållande att sjunga inlevelsefullt framför en spegel, men också för att den är både sorgsen och labilt glättig på samma gång. På det där schitzofrena viset som finniga fjortonåringar i allmänhet är.


Förra helgen var jag på Queenhyllningskonsert, å jobbets vägnar. Spännande, tänkte jag, som ju övergett Queen för Linkin Park sen år tillbaka.
Men så föll jag igen. Handlöst in i kärleken för den raspiga rösten, den håriga bringan och det stora överbettet. Och jag tror inte att jag kan ta mig ur den här gången.


Det värkte lite i hjärtat när jag insåg att hyllningssångaren till Freddie Mercury inte hade några avsikter att visa sig i heltäckande body eller tajta skinnbrallor. Men fjortonåringen i mig väcktes till liv. Och det var kanske tanken med showen.

För dig som är royal n00b - En lista för håriga bringor

Klara, färdiga... GÅ

När jag var liten brukade jag hitta på hemliga lekar för att fördriva tiden. "Nollställ" var en av dem.

   Det var när allting blev för slentrian som något slog om i huvudet. En enorm rastlöshet utlöstes i kroppen och blev tvungen att få utlopp.
Allt skulle bort. Gammalt fick ge plats för nytt. Nollställ var en lek på både gott och ont. Den tog mig ett steg längre i utveckligen. Men kunde vara brutal mot folk i närheten.
Som liten flicka drog jag ut alla mina leksaker på golvet och bestämde mig för en som jag ville behålla. När mamma förfärades av oredan förklarade jag förnuftigt "Jag har städat."

Det var längesen nu som den där enorma rastlösheten infann sig. Jag trodde inte den fanns kvar. Men så ikväll slog det till igen.


..nollställ!

Tillbaka. Spenderat frånvaron väl.

IS ALL WE ARE TO YOU. IS ALL WE ARE. ARE WE ALL IS ALL WE ARE?
Anberlin – (*Fin)

Nu får vindarna ta mig dit de vill.

Allez? hop!